hur ska de bli
Men ändå tänker jag på hur framtiden skulle se ut om jag vore ensam. Det känns så jobbigt att tänka på ensamt ansvar för barn, varannan vecka-tjafs, en vardag utan honom. Tänker på julen, hur värdelös den kommer att bli. Ingen glädje, bara svart svart Hur ska jag kunna leva utan han?! Vi har ju haft det så bra också! Alla dessa minnen som ploppar upp och gör hålet i magen ännu storre och djupare...
Dock så är han dålig på att visa att jag är underbar och allt för honom osv. viktigt att man visar att man älskar den andra.
Ena stunden är jag fruktansvärt ledsen och ena stunden så känner jag mig stark och tänker jag skiter i allt detta
Jag gör allt här hemma och sköter även om barnen
Ena stunden vill jag leva resten av mitt liv med honom andra vet jag inte vart vi är på väg.
Jag älskar honom hur mycket som hellst.
Vi har byggt upp så mycket men det viktigaste som saknas är kärlek
men när inga känslor finns så kan man inte bygga ett förhållande
jovisst är det klart att han skall träffa sina kompisar, men när skall han umgås med mig? sin fru? när finns det tid för mig i hans liv?
vi göra aldrig något ihop.
Jag älskar min man och skulle aldrig vilja byta ut honom mot någon Men han är mannen jag vill spendera mitt liv med, bli gammal med och ha där vid min sida genom livet och jag är jättenöjd
Jag hoppas att jag orkar gå vidare tillsammans med min man, hoppas att vi ska kunan lösa de här till sammas igen...
så vi få se vad som händer å sker
Vi skall bo isär och så får vi se vad som händer...
Vi har sagt att blir det vi så blir det vi och det ända som ev kan göra att det blir vi är att vi får vara ifrån varandra och känna efter.
Men även ifall jag kanske känner att det inte går så är man ju rädd att vara den som vill och han är den som inte vill om ett tag..
Jag har aldrig varit såhär nere och ledsen, känner mig så otroligt ensam och halv..